Jag är inte så bra på innefotboll

Jag suger på inomhusfotboll.

Det är bara att konstatera, jag är ohjälpligt urusel på innevarianten av världens bästa idrott. Just nu bär jag ju runt på alldeles för mycket övervikt och det hjälper mig ju inte direkt men jag tror inte att det är hela sanningen.

Jag spelar varje onsdag morgon kl. 06:50 i Eyrabadets bollhall tillsammans med ett gäng killar/gubbar sedan ett par år tillbaka. Det i sig är ju inte så skräckinjagande men när man börjar titta på vilka gubbar som är med så är det mer uppenbart att jag är lite malplacerad. Per Gawelin fd. allsvensk lagkapten med A-landslags meriter, Mikael Steen, allsvensk ytter med proffsmeriter från skottland och OS-landslag, Marino Ramberg, allsvensk anfallare med meriter från de nordiska ligorna. Och sen kan listan läggas på med allt från hög till hyfsad hög nivå på spelarna.

Mina merier sträcker sig till en B-lagsmatch i Åmmebergs IF (div 6), juniorserie och några matcher i Gohtia Cup på 90-talet.

Va fan gör jag i det sällskapet undrar ni? Jo jag halkade in på ett bananskal när jag var involverad med ÖSK och har sedan dess envist klamrat mig kvar. Även fast jag är övertygad om att minst hälften av killarna helst skulle vilja se mig sluta. Det finns väl en och annan som håller ungefär lika låg nivå som jag men de är få och inte med så ofta.

Men jag är med för jag älskar fotboll och behöver verkligen motionen, och det är så förbannat tråkigt att gå ut och springa.

Visst jag är dålig inomhus men de gånger vi i gubbgänget spelat utomhus så är det andra bullar. De gångerna är det sällan jag går därifrån mållös. Jag med min stora hydda kommer mer till sin pass på en större plan med mer ytor, och så är det ju faktiskt mycket roligare utomhus. Men numera kör vi bara inne och jag får nöja mig med det.

Håll tummarna för mig nästa onsdag för då är det dags för förnedringen igen.