Då Christer började sin rymdkarriär så fick han sin utbildning i Ryssland och är faktiskt utbildad till både kosmonaut och astronaut. Kosmonauter heter de ryska rymdfararna och den amerikanska motsvarigheten astronaut. Kina har ju faktiskt också börjat skickat upp snubbar i omloppsbana, de kallas Taikonauter. Ja, eller iallafall av de som inte fattar ett jota av mandarin.
Redan 1995 var det på gång att Christer skulle åka upp till den ryska rymdstationen Mir men tyvärr fick han stiga åt sidan till förmån för en annan kollega. Men nu är han iallafall äntligen där uppe.Jag tycker att det är bra att det förs olika rymdprogram. Men många har sina reservationer för denna typ av företeelser. Det kostar ju en hel del pengar. Pengar som skulle kunna göra mycket gott för världens fattiga och det är ju naturligtvis en åsikt som är omöjlig att oponera sig emot. Men det finns en poäng med att utforska rymden. Människan är av naturen en väldigt nyfiken varelse. Vi strävar alltid efter att flytta gränserna framåt och upptäcka nya saker, vi som släkte måste stimuleras intellektuellt för att kunna överleva. Vi har aldrig slutat efterforska sådant vi inte förstått oss på, eller försökt ta oss till platser vi aldrig tidigare besökt. Så inte kan vi sluta med det nu, rymden är bara nästa steg för oss. Förr fanns det exotiska platser att utforska på andra sidan havet men då det i princip inte längre finns en orörd plätt på hela planeten så är det utåt vi nu vänder blickarna. Med all rätt säger jag.
Jag är av åsikten att genom att lämna planeten och för ett ögonblick få ett vidare perspektiv kanske vi kan komma till insikt av värdet på det vi har här nere. För vi står inför stora förändringar. Inom en generation kommer vi antingen förändrat vår livsstil radikalt för att inte sabba planeten bortom all räddning. Eller så kommer alla de ozon-håls-cancersjuka jordborna drunkna i sitt egna kloakvatten när polarisen till slut smälter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar