Flugpapper

Jaha ytterligare en förlust.

Man får fråga sig varför man plågar sig så här? Vad är det för poäng med att följa ett lag som allt för ofta bara bjuder på besvikelser? Många gånger känns det bara tröttsamt. Men såhär är det att vara supporter. Vi lever för de här känslostormarna, kickarna vid ett mål, en vinst och besvikelsen av en förlust. För det är ju därför vi följer vårat lag, vi söker våra kickar precis som alla andra.

En av mina kunder tog med sin son till matchen hemma mot Malmö och han berättade efteråt att sonen inte visste vilket lag han skulle heja på men bestämde sig för att välja det lag som gjorde mål först. Naturligtvis så blev det Malmö eftersom ÖSK gjorde århundradets plattmatch. När målen trillade in sa grabben till sin besvikna pappa att han ju alltid kunde byta favoritlag. För när man är liten så spelar det ju liksom inte så stor roll det här med lagtillhörighet, man kan byta lojalitet lite hur som helst, vad som passar för stunden liksom. Sedan händer någonting. Någonstans så fastnar man och när man väl fastnar så sitter man där. Det går inte att byta favoritlag även om man skulle vilja. Det enda man får hoppas på, precis som i livet i stort, är att resan fram till det bittra slutet fylls med största möjliga mängd glädjeämnen.

Nej jag ger inte upp hoppet, det blir nog bättre snart – någon gång i höst gör vi nog också mål.