Impotent anfall utan cohones

Känns tungt när ÖSK förlorar.

Jag känner mig lite som karaktären i Nick Hornsbys bok Fever Pitch. En kille som är helt galen i Arsenal och vars liv helt kretsar kring lagets med och motgångar. Nu är jag inte lika knäpp som killen i boken men nog är jag två olika personer beroende på om ÖSK vunnit eller förlorat dagen innan, men så funkar ju de flesta supportrar.

Tänker inte gå in närmare på hur jävla pisstråkig grisfotboll Halmstad spelar. Eller hur jävla orättvist det är när man förlorar fast man har ett bollinnehav på 63%, eller med 11 - 1 i hörnor. Tänker inte ens gå in på hur orättvist det är när Jonas Eriksson återigen struntar att blåsa straff när hela Svealand såg att den var solklar. Nej jag tänker istället hoppa över dom bitarna och gå vidare.

Nu finns det dom som tycker att vi ÖSKare ska hålla käften nu för vi spelade lika tråkigt för inte så länge sedan. Men inte fan ska vi sitta snällt, buga och bocka med ett leende på läpparna när vi förlorar bara för att vi spelar roligare fotboll numera. Nu när vi äntligen ser ett lirande ÖSK så tycker man att nu så kan väl ändå vinsterna också komma. För säga vad man vill om vårat spel förut men speciellt många poäng tog vi ju inte när vi gnetade heller.

En målskytt, en målskytt. Sören Gunnarssons dotter och halva kungariket för en målskytt.*


* Vet inte om Örebros landshövding har en dotter. Kungariket är ju naturligtvis i det här fallet Närke.