ÖSK mot Kalmar

Usch va besviken jag var igår.

Ett snöpligt skitmål med 10 minuter kvar, så typiskt Kalmar. Faktum är att Kalmar påminner mycket om hur ÖSK var tills nyligen. Stora, starka killar som gillar att slå långt – skittråkigt med andra ord (om man inte är supporter till laget naturligtvis).

ÖSK började försöka lägga om spelet iochmed tiden i superettan. Walker ville göra ÖSK till ett mer spelande lag. Det har varit långt ifrån en rak väg till målet. Första året i superettan var en riktig besvikelse och andra året dominerade man mer men det var ändå tyngden som avgjorde. Förra året började fint och med lite tur där så hade det varit exeptionellt bra. ÖSK gjorde faktiskt riktiga stormatcher i början av säsongen, spelade bland annat helt ut Hammarby på bortaplan. Men den matchen slutade precis som många andra med att man förlorade ändå.

Det stora problemet från förra året består idag. Vi har ingen målgörare, den där strikern, killern, grabben som bara har avslut på hjärnan. Med en sådan kille i laget kan man komma undan med flera halvdana insatser. Det är liksom det som är tungan på vågen i jämna matcher.

Och där är vi tillbaka där vi började, Kalmar. Kalmar är ett gäng med 10 stycken två meters giganter och en snabb jävel på topp – Cesar Santin. Igår raderade visserligen Haginge ut honom totalt. (Haginge var förövrigt fan helt jävla fuckin' outstanding igår. Total landslagsklass! Ursäkta mitt språk men så bra var han faktiskt). Men med en kille som Santin i laget så kan Kalmar komma undan med ett halvdant spel. Oavsett om det är han som gör målen eller ej så är det hans närvaro som fäller avgörandet.

ÖSK var 10 resor bättre igår än mot IFK (tacka fan för det) och de förtjänade en poäng.

Om någon som läser detta mot förmodan inte sett ÖSK ännu i år så gör det. Jag är ärlig när jag säger att de har ett mycket roligare grundspel idag, även om det inte alltid fungerar som det ska.